Vivo by Villeroy & Boch

Vivo by Villeroy & Boch Voice Basic Glass Reims flute

Kontrollera pris

Läs mer och köp

Eleganta champagneglas
Voice Basic Glass för champagne är ett kristallglas i stilren modern design som skänker elegans till alla middagar. Setet innehåller fyra glas och dessa är diskmaskinssäkra.

I samma serie hittar du även vitvinsglas, rödvinsglas och vattenglas.


Beställ Vivo by Villeroy & Boch Voice Basic Glass Reims flute på nätet redan idag. Här har vi samlat mer information om produkten Vivo by Villeroy & Boch Voice Basic Glass Reims flute inom kategorin Porslin glas.

Kategori: Porslin glas
Artikelnummer: 113010

Från kunskapsbanken

Vivo

Vivo är en tidigare svensk detaljhandelskedja. Den bestod av självägande livsmedelsbutiker som under många år fanns parallellt med ICA och Konsum och ingick i Axfood-ägda grossisten Dagabs distributionsnät. Namnet fasades under 00-talet ut till förmån för Spar, Tempo med flera namn. 2004–11 fanns i Stockholm den oberoende kedjan Vi-butikerna, skapad av tidigare Vivobutiker som ville behålla sin självständighet.

By

By (fornsvenska byr, by, av boa, bo) kan på svenska dels beteckna en namngiven ort bestående av minst två närliggande gårdar och eventuellt flera torp på landsbygden, dels vara en vidare, mer juridisk beteckning för en samling gårdar som är eller har varit en samfällighet för gemensamt ägande och brukande av viss mark eller skog – så kallad allmänning. Denna senare definition stämmer fortfarande delvis för samebyar, och stämde innan skiftesreformerna i början av artonhundratalet på de svenska och finska tegskiften som delades av flera gårdar. Benämningen används i första hand om jordbruksbyar men kan även inkludera andra typer av bebyggelse av icke stadsmässig karaktär. Det kan även användas i moderna sammansättningar som semesterby eller fritidsby. I Syd- och Mellaneuropa är typiska byanläggningar påvisbara ända sedan stenåldern. Under förhistorisk tid har bebyggelsen i Norden däremot mestadels bestått av ensamliggande gårdar. I den mån grupper av bebyggelse har förekommit brukar man kalla dem boplatser. Under slutet av järnåldern inleds det som kallas "bybildningsprocessen", då byar efter hand växer fram genom hemmansklyvningar på järnålderns gårdar, först i södra Sverige och senare i de norra delarna. I vissa landskap har processen varit svag, främst i skogstrakter; i bland annat vissa delar av Norrland, Uppland och västra Sverige med Värmland, Dalsland och Bohuslän har enstaka gårdar dominerat med - i de fall de har förekommit - små och unga byar. Även i Norge och på Gotland är byar sällsynta. På Gotland antas dock tecken tyda på att bebyggelsen ursprungligen har varit organiserad byvis men senare splittrats upp på enskilda gårdar.På senare tid har etnologer försökt hitta mer entydiga definitioner av byar. Enligt Sigurd Erixon definieras en by som "en grupp om minst tre lantgårdar som ligger så nära ihop att deras odlade arealer eller hemägor berör varandra och är blandade med varandra". Ulf Sporrong definierade senare begreppet som "två eller flera gårdar - tidigare fast bosatta och mantalssatta driftsenheter inom jordbruket med avgränsat ägoområde". Liknande definitioner har ställts upp rörande danska begreppet landsby och det tyska dorf. I nordiska språk har man dock inte skiljt mellan större och små gruppbebyggelser som man har gjort i tyska, franska, spanska och engelska språken. By motsvarar egentligen vanligen det engelska begreppet hamlet, även om vissa byar är större.

Villeroy

Villeroy kan syfta på:

Champion

Champion kallades under den äldre medeltiden en kämpe, som mot en på förhand utfäst belöning, i envig företrädde den ene av parterna, om denne på grund av kön, ålder eller vanförhet var ur stånd att själv deltaga. De som utövade detta yrke hörde vanligen till de lägsta klasserna i samhället och ansågs som ärelösa. De bar en läderklädnad och särskilt föreskrivna vapen och fick ej kämpa till häst eller visa sig inom skrankorna utan rakat huvud. I en senare tid betecknades med champion en riddare, som trädde inom skrankorna för att försvara en förolämpad dam, ett barn och så vidare. Ännu förekommer vid den engelske regentens kröning den seden att en så kallad champion utmanar till strid var och en, som inte erkänner den nye konungen (drottningen) såsom laglig suverän över hela det brittiska väldet. Ordet har under senare tider fått vidsträckt användning bland idrottsmän, som därmed betecknar en person, som inom någon idrottsgren förvärvat sig mästerskapet, championship på engelska.

Glassmaskin

En glassmaskin är en maskin som gör glass och sorbet. Den består av snurrande blad och kylmedel som fryser glassen. Man blandar glassmeten eller sorbetsmeten, sätter igång glassmaskinen och häller sedan i smeten. De roterande bladen lyfter glassmeten från kylmedlet vid varje varv och rör om så att kylan fördelas. På så sätt får man en krämig, mjuk konsistens som är typisk för glass och sorbet. Moderna glassmaskiner kyls med en vätskefylld kylklamp som fryses innan användning. Glassmaskiner fanns även tidigare, men de kyldes då med en blandning av is och salt som placerades runt det kärl där smeten rördes om.

Porslin

Porslin är en av tre huvudgrupper av keramiska tillverkningssätt, som till skillnad från andra keramer innehåller kaolin. På svenska används ofta oriktigt i dagligt tal benämningen "porslin" om allt glaserat lergods med ljus bottenfärg, således även om den ogenomskinliga porösa fajansen. Porslinet är typiskt vitt, något transparent och mycket kompakt, hur tunt det än är format, samt ogenomsläppligt för fukt, även om glasyren skadats. Avgränsningen är dock inte helt tydlig, då flintgods som normalt inte räknas som porslin ibland innehåller mindre mängder kaolinlera, och ofta kallas "flintporslin". Andra varianter som Ironstone china innehåller också en viss mängd kaolinlera. Benporslin, som i likhet med fältspatsporslin innehåller fältspat, kaolin och kvarts men därtill upp till 40% benaska räknas normalt däremot som porslin.Porslinet kom till Europa med Marco Polo, som berättade om den kinesiska keramiken när han kom hem till Italien efter sina resor. Ordet kommer av italienska, porcellana, som ursprungligen är namnet på porslinssnäckor, av vars hårda, glänsande skal man oriktigt förr trodde att det orientaliska porslinet var berett. Porslin används till bordserviser, till konstgjorda tänder, leksaker, särskilt porslinsdockor, sanitetsprodukter som toalettstolar, och prydnadsföremål. Porslinets kvalitet bedöms efter dess transparens, vithet, hårdhet, kompakthet, och elasticistet. Det brukar som regel dekoreras.